Trasig




När jag inser hur trasig jag faktiskt är. Vilka murar jag byggt upp och taggar jag riktar utåt. Hur mycket det faktiskt tagit på mig från mitt senaste break up. Det var riktigt smutsigt och chockerande. Jag kunde aldrig, ens i min vildaste fantasi, föreställa mig att bli behandlad på det sättet. Absolut inte av den personen. Det har definitivt ärrat mig för livet och jag hoppas att ingen annan, någonsin, behöver gå igenom något liknande!

Mitt intresse för förhållanden, eller relationer av alla slag, är som bortblåst. Jag har försökt ta upp kontakten med såna jag tidigare haft känslor för osv, men jag känner inget. Tycker att dom blivit tråkiga. Jag har till och med försökt dra ut intresset för mig ur killar för att själv se om mitt skulle kunna växa fram i såna fall. Men det är helt tomt. Jag tröttnar direkt. Jag känner mig inte som den där kärleksfulla tjejen jag var förut, jag har tappat en del av mig själv som jag är rädd att jag aldrig kommer att få tillbaka.

Det har gått ett bra tag nu och jag börjar oroa mig lite över hur litet mitt intresse för andra människor faktiskt är! Men när man gav sitt allt, hela sitt liv till någon, så finns det inte så mycket kvar att ge till andra.
Det skrämmer mig. Att vara singel kan kännas tungt, men ett förhållande känns som en omöjlighet.

Men vem vet. Helt plötsligt kanske Prince charming kommer och får mig att undra vad jag någonsin oroade mig för!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback