Down low

Den här hösten och vintern kommer bli tuff... Jag är påväg ner i depressionen igen. Djupt. Jag har fortfarande inte riktigt läkt från händelsen förra hösten och hela perioden från september till april så var jag så djupt nere, så långt ner i grov depression att jag trodde att det var slutet för mig. Jag var sjukskriven i tre månader när det var som allra värst och det enda jag gjorde var att gråta och ha såna fruktansvärda ångestattacker att det svartnade för ögonen. Jag har lidit av depression i nästan hela mitt liv och har medicinerats för det sen jag var tolv, så jag känner mig själv rätt väl vid det här tillfället oxh jag vet precis när jag är påväg neråt i djupet igen. Och den tiden har kommit nu... Jag har fortfarande inte riktigt tagit mig upp ur den förra än och det är allt för många nätter jag somnar gråtandes och trasig av panikattacker. Det tar på krafterna och jag hoppas bara att jag har tillräckligt kvar för att orka ta mig ur denna också.. Den dagen dom uppfinner något som kan radera minnet på folk, då står jag först i kön!
Jag ska ta mig ur det här djupet också, tids nog. Men fy, jag vill inte hamna när jag var förra året, i det måendet. Inte en Chans!

KÄMPA! 💜

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback