Så typiskt mig!

Det här måste vara min otursdag! 
Klumpig som jag är så ramlade jag ner för trappan imorse, med hunden i famnen. Usch och aj! Eftersom jag höll Aarne i famnen så skyddade jag ju honom istället för att släppa honom och ta emot mig själv när jag föll. Så ramlade ner för halva trappen och slog i rygg, rumpa och armbåge. Men vovven klarade sig helt och satt fint kvar i famnen medan jag låg i trappen och gnydde. Aj, känner att det kommer att bli fina blåmärken!  



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback