Yesey

 

 

Detta är ett långt inlägg som de flesta av er kanske inte ens kommer läsa, men nu har ni svaret och kan sluta fråga om det!

 

Jag vet att jag inte skrivit något direkt inlägg här på ett tag. Varit riktigt dålig på det faktiskt!

Jag har dock fått en del frågor här på bloggen som jag inte velat skriva om tidigare, dels för att jag inte känt att jag behövt prata om det!

 

Men i alla fall, har fått frågan ställd på en del olika sätt, om varför jag är singel och verkar helt ointresserad av

förhållanden!

Jag är faktiskt inte emot förhållanden alls. Jag har mest känt att jag behövt den här tiden som singel att fokusera på mig själv och mina egna behov. Att kunna sätta mig själv i första hand och göra det jag själv mår bra av och slippa ha skuldkänslor över onödiga saker.

 

Om ett par veckor så är det ett år sen det tog slut med mitt ex. I början var det klart att jag saknade att ha någon att vakna bredvid på morgonen. Ingen som ringer och säger godmorgon och påminner om hur mycket han älskar mig. Ingen att ge all min kärlek till!

Men sen efter någon månad eller två, så började jag inse att jag kanske behövde det här. Jag har aldrig varit singel mer än ett par få månader i sträck, och har därför aldrig riktigt kunnat fokusera helt på mig själv och mitt eget liv utan bara velat göra de som finns omkring mig lyckliga!

 

Jag har hunnit med så otroligt mycket saker under det här året, saker som jag aldrig trodde att jag skulle våga göra på egen hand! Visst har jag haft mina svackor då jag låtit tårarna rinna och känt mig otroligt ensam. Men vem har inte det? Det är klart jag vill känna kärleken igen, men jag är samtidigt lite rädd. Jag kommer inte ihåg hur det känna att älska någon så att det gör ont. Jag är lite rädd för att gå in i ett nytt förhållande. Inte för att jag själv blivit sårad tidigare och är rädd för att bli det igen, utan jag är rädd att såra den jag älskar! Jag har gjort mina misstag i tidigare förhållanden, jag har sårat den jag älskar om och om igen. Jag var dum och trodde att det skulle vara vi för alltid och att han skulle älska mig vilket som. Så jag kunde bete mig som skit. Vara en riktig idiot ibland! Och det gör mig livrädd, jag vill inte göra om det misstaget igen.

Men samtidigt så vet jag att jag kunde vara en grym flickvän också! Jag har så otroligt mycket att ge, och jag kan få den jag älskar riktigt lycklig. Han ska känna sig som en kung. Tyvärr har jag lyckats pricka in riktiga skitperioder i mitt liv då jag startat nya förhållanden, så den stackaren som velat dela sin kärlek med mig har verkligen fått lida. Jag är ledsen för det och önskar att alla omkring mig hade sluppit vara med om allt det som hänt! Speciellt mitt senaste ex, hade jag kunnat spola tillbaka tiden så hade jag gjort det. Du fick vara med om allt för mycket skit under åren, men du vek aldrig från min sida. Du stöttade mig och fanns där för mig i vått och torrt. Alla de gånger du åkte in med mig på sjukhuset och satt där bredvid i flera timmar. Du tog hand om mig och gav mig kärlek när jag behövde det som mest! Du var min allra bästa vän, och jag är ledsen att jag inte visade hur mycket jag älskade dig och uppskattade allt du gjorde. Jag var inte den bästa flickvännen om man säger så...

Det var ett år sen nu som sagt, sen vi sa hejdå. Och du är lycklig nu, precis som jag. Du förtjänar bara det bästa efter allt du gjorde för mig!

 

Så jag vet att när jag väl är redo för ett nytt förhållande, så kommer jag ha en hel del att ge. Jag har gjort mina misstag i livet och jag har lärt mig av dom! Jag är inte rädd för att bli sårad av kärleken, jag är rädd att såra den jag älskar. Så att jag skulle ha gett mig in i ett förhållande, under året som gått, skulle varit idiotiskt av mig! Det kommer när det kommer. Man känner när det är rätt och då kommer det funka! Men som det är just nu så är jag inte redo.

Jag behöver lära känna mig själv bättre först och älska mig själv, innan jag låter någon annan göra det!

 

 

 

 

 

Min tröja är trasig, mina skor är sönder och jag själv är i en smärre chock...

Den här dagen började ju inte helt perfekt men jag trodde aldrig att den skulle sluta såhär.

Är helt tom i huvudet, jag vet inte vad jag känner just nu.

Kan inte skriva mer om detta nu, tänkte dra täcket över huvudet,vakna upp imorgon och hoppas på att detta bara varit en mardröm.

Tårarna går inte att stoppa och fortsätter jag skriva så kommer jag att bryta ihop totalt.

 

Hoppas er kväll varit bättre!

 

 

 

Nu räcker det, jag har nått min gräns!

Hjärtat kan inte ta hur mycket som helst och kroppen kan inte ta för många smällar. Det finns inte plats för mer tankar i min hjärna just nu. Ge mig en chans att få andas ut. En chans att få radera alla känslor och minnen som gör så otroligt ont och får tårarna att vilja pressa fram. Ge mig en chans att glömma och fylla på med nya minnen och tankar. Jag vill känna lycka och glädje i min kropp. Jag vill få känna hoppet igen! Jag vill kunna tro på mig själv, men just nu känns det allt för hopplöst.
Det är dags för ett break för mig. En nystart långt från Sverige och all besvikelse och smärta jag bär på. Det blir en början på ett nytt liv. Det som endast skadar mig kommer att raderas ur min hjärna och människorna som får mig att gråta och endast suger ur min energi kommer att vara döda i mina ögon. Främlingar.
Vad som kommer att hända kan jag berätta om någon annan dag när allt är mer bestämt. Men nu för stunden så måste jag fokusera på mig själv och mitt välmående.

 

Detta var sista gången jag lät få mitt hjärta krossat!

Rymmer nu, sticker från all den här skiten ett tag!

Det är för mycket och jag måste rensa tankarna, är så fylld av ilska och besvikelse...

Så får bli en fartfylld helg så att inga envisa tankar har en chans att fastna och gräma mig.

Ut med alla aggressioner, festa och leva livet. Jag kommer inte låta något styra mig den här helgen, det här behöver jag! Behöver detta, det får bli en nystart för mig.

 

Göteborg, vi ses snart. Let´s turn the city upside down!