Klarade av att vara rödhårig i drygt en vecka, sen fick jag nog och färgade tillbaka det till mörkrött istället. Trivs som bäst i riktigt mörkt hår! Funderar på att lösa en röd eller lila ombre sen. Men får se, tar sån tid...
Jag vet att jag är rätt svår att klura ut ibland. Folk förstår sig inte riktigt på mig. Jag är lite annorlunda, tack vare mina diagnoser. Det är ingen sjukdom eller börda. Visst hänger det med lite saker som försvårar vardagen för mig, men det gäller att fokusera på allt det positiva det för med sig också!
Jag föddes inte med samma förutsättningar som andra, jag saknar vissa spärrar om man nu kan kalla det för det. Jag har extremt svårt för att läsa av folks kroppsspråk och miner. Det kräver extra mycket energi för mig att sitta och tänka på hur den andra människan tänker och tycker för tillfället. När jag förväntas prata och inte. Jag har svårt för att visa känslor, jag kan vara glad eller ledsen. Men att visa det kroppsligt är inte en funktion som Finns för mig. Ser jag att någon ler eller skrattar åt något i en konversation så kopierar jag det beteendet och lär mig samtidigt att nu är det dags att le. Samma sak om man pratar om något tufft så läser jag av minspelet på den personen jag pratar med och gör likadant. Jag har ett så kallat "restless bitchface".
Att läsa mellan raderna eller förstå vissa hintar folk ger kan ge mig ångest, att jag förväntas förstå precis. Men i min hjärna så behöver allt förklaras i punkt och pricka. Annars skapar det ångest över att man känner sig dum eller oförmögen att förstå något som verkar så simpelt för andra. Jag är inte dum, jag behöver bara se saker ur ett mer konkret perspektiv.
Att förstå sarkasm och ironi kan vara svårt ibland då man oftast inte visar ansiktsuttryck. Så det krävs lite extra tankeverksamhet för att förstå hur jag ska svara tillbaka. Mina tankar går på helvarv dygnet runt. Tänker på allt. Och det är det som stör min sömn. Jag sover aldrig mer än två timmar i sträck. Ibland inte mer än någon timme per natt, vilket kan hålla i sig i månader. Jag har så mycket instängd stress och ångest i kroppen att hjärnan skapar sömnparalyser. Alltså att man vaknar och kroppen är förlamad. Du ser allt som händer omkring dig men kan ej röra dig. Sen har man hallucinationer på det så det Kan se ut som att t.ex någon står i hörnet av rummet och kollar på dig. Det var riktigt obehagligt första gångerna det hände, men nu får jag det runt 10-15 gånger varje natt.
Jag kan inte skriva ner allt som gör mig annorlunda, som gör mig till den jag är. Men kan skriva allt positiva i ett annat inlägg sen.
Känner att det kanske är dags att uppdatera lite här. Hänt en hel del runt omkring mig, inte mycket positivt dessvärre. Ska på begravning om en och en halv vecka, så är lite nere just nu pga den händelsen. Praktiserar inte längre kvar på hotellet, utan har nu fått praktikplats på mitt gamla jobb på Toyota. Det är jag väldigt glad över och ska kämpa stenhårt för! Har förlorat två av mina bästa vänner på väldigt kort tid. Och det är tungt att veta att man aldrig får se personen igen. Inte få skratta tillsammans, gråta med.
Nu har ni fått en liten update.
Btw, är rödhårig nu också!
