Yesey

Tur att man har vänner som stöttar en när man behöver det som mest... Eller?
Nej, är fan trött på falska jävla människor som utger sig för att vara ens "äkta" vänner. Som säger att dom alltid kommer finnas där.
Enda gången man hör något från er är när ni själva behöver eller vill något. Sen är ni som bortblåsta när det är jag som behöver något slags stöd! Varför är era behov och viljor så mycket viktigare än att kunna finnas där för någon ni kallar er vän. Att kunna ta en halvtimma av eran dag till att stötta och finnas. Är det så jobbigt? Jag kanske borde sluta bry mig om er och alltid vilja finnas till hand. Det är trots allt den stressen som fick mig att hamna på sjukhuset. Jag är en sån person som alltid finns för mina vänner, i vått och torrt. Jag mår bra av att veta att dom jag älskar mår bra. Inte genom att såra och försvinna när det väl gäller...

Vart var ni då? Vart är ni nu?