Update: sjukskriven till slutet av november. Nu jävlar ska det bli bra när jag har all tid i världen åt att fokusera på me, myself and I !
Blev idag sjukskriven i två veckor. Nu håller vi tummarna för att det går åt rätt håll med allt! 
Detta är mitt mode de kommande veckorna!
Hade en supermysig kväll igår med A. Han gjorde kalvfile i ugn med pommes till oss, och åh, så gott det var! God mat är mitt liv alltså... Det är ren kärlek om man ger mig sån mat haha! Har tyvärr ingen bild för jag hade redan tryckt i mig hälften av maten när jag kom på att jag borde fotat och lagt upp här. Men å andra sidan, nu slipper ju ni börja dregla och bli allt för avundsjuka hehe.Hela kvällen var bra och jag somnade med ett leende på läpparna.Dock hände det en lite jobbig sak igår också. Men A fick mig att fokusera på annat och inte stressa upp mig för sån skit.. Nu är det sovdags, så godnatt! (Och just det, nu är det vintertid så jag får sova en timme längre. Lycka!)
Min middag en dag nu i veckan dom varit. När man är själv så kan man ju lycka till det lite utan att plånboken skriker alltför mycket! Dom färska räkorna hade jag dock kunnat äta dubbla mängden av, finns inget bättre än skaldjur!
Den här hösten och vintern kommer bli tuff... Jag är påväg ner i depressionen igen. Djupt. Jag har fortfarande inte riktigt läkt från händelsen förra hösten och hela perioden från september till april så var jag så djupt nere, så långt ner i grov depression att jag trodde att det var slutet för mig. Jag var sjukskriven i tre månader när det var som allra värst och det enda jag gjorde var att gråta och ha såna fruktansvärda ångestattacker att det svartnade för ögonen. Jag har lidit av depression i nästan hela mitt liv och har medicinerats för det sen jag var tolv, så jag känner mig själv rätt väl vid det här tillfället oxh jag vet precis när jag är påväg neråt i djupet igen. Och den tiden har kommit nu... Jag har fortfarande inte riktigt tagit mig upp ur den förra än och det är allt för många nätter jag somnar gråtandes och trasig av panikattacker. Det tar på krafterna och jag hoppas bara att jag har tillräckligt kvar för att orka ta mig ur denna också.. Den dagen dom uppfinner något som kan radera minnet på folk, då står jag först i kön! Jag ska ta mig ur det här djupet också, tids nog. Men fy, jag vill inte hamna när jag var förra året, i det måendet. Inte en Chans! KÄMPA! 💜