You were my reason to believe

När man saknar någon som man vet att man aldrig får se igen. En ängel är han nu.  En av de starkast lysande stjärnorna på himlen. Aldrig glömd med alla fina minnen som spökar i mina tankar. Kärlek.
Även förhållanden man kan tänka tillbaka på och minnas att man kämpade för så hårt. Greppade efter varje halmstrå man kunde nå. Hoppet var det Jag levde på. Gav aldrig upp, envis som få. 
Man fick mycket men förlorade nästan mer. Vissa saker kan Jag sakna så det gör ont. Deras familjer blev som min familj. Så det gör ont att tänka att man aldrig kommer tillhöra den familjen igen som stod mig så nära. Alla mina tankar och kärlek till er! 
Ja, idag är en sån där sentimental dag. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback