Kärlek
Fick en fråga här om att jag skulle berätta lite om mitt kärleksliv. Så ja, visst! Men med det lilla problemet att jag undrar vilket kärleksliv? Haha, det existerar inte... Varit singel i så många år nu så att jag undrar om jag är en sån som ej är gjord för förhållanden. Jag är kär i kärleken och skulle ge allt för att få känna den där känslan igen. Uppleva kärlek. Men vi får väl se. För tillfället dejtar jag inte och vet inte om jag är intresserad av det heller. Jag har liksom glömt bort hur det känns att vara kär så kan lika gärna fortsätta såhär ett tag till. 
Jag mår ju inte dåligt av det... Eller jo, ibland så kan jag sakna pirret man får i magen, leendet på läpparna och alla drömmar man vill uppfylla med en viss person.
Men... Jag har blivit bränd, ordentligt, ett par gånger så jag vet ej ens om jag skulle vara redo att släppa in någon så pass nära, trots alla år som gått. Jag vet att jag "testar" personen jag gillar som säger sig gilla mig. För att se om han skulle stanna kvar. Beter mig illa, skapar drama. För att se om han ser igenom det ,finner mig värd att hålla fast vid ändå. Inte ger upp hoppet. Det är en extremt dålig egenskap, då alla hittills flytt hals över huvud, men också en försvarsmekanism. Jag är livrädd för att bli lurad och sårad så pass hårt igen att det krävs ytterligare fem år av lidande och sänkning av självförtroende innan jag kan resa mig stark upp, hålla huvudet högre än någonsin tidigare.
Visst, man lär sig av sina misstag, men jag vill gärna undvika dom från första början!
Så just nu kör jag all in på ensam är stark!
Kommentarer
Anonym säger:
Skulle ge vad som helst för att få dejta dig! 😍
Trackback