25år!
Tänka sig, snart har jag varit 25 år i nästan en hel vecka! Ett år äldre, ett år klokare. Eller ja, det första stämmer ju iallafall... Försöker jobba på att bygga upp gamla relationer som jag så fint sabbat totalt. Folk jag verkligen inte vill förlora ur mitt liv. Men jag väljer samtidigt bort dom som ej är värda min tid. Som endast suger ut den lilla energin jag har, sprider negativitet och skapar ångest. Vilket jag verkligen inte behöver mer av just nu!
Hjärtat knyter sig
När ångesten är på max, vad gör man då? Jag gick och la mig, har brutit ihop flera gånger under dagen. När man sitter på tåget och tårarna börjar rinna, vart tar man vägen då? Finns ingenstans att gömma sig. Är helt tom men ändå med tusen tankar som snurrar. Hjärtat slår alldeles för hårt och fort. Det stressar mig. Det finns inga tabletter i världen som kan dämpa den här paniken som växer. Dag efter dag, månad efter månad. Kan det inte ta slut, snälla?