Jag orkar inte mer. Orkar inte äta, le, gråta, sova. Orkar inte leva, orkar inte dö... Vad ska man ta sig till? Allt händer på en gång, som käftsmäll efter käftsmäll. Efter att i fem år ha försökt läka, bli människa igen, hitta tillbaka till ett starkare jag... Så får man detta. Nej. Hjälp. 

Skriv inläggstext 

Hejhej! Nu ligger jag äntligen i sängen här på rummet. Kommer nog aldrig tycka att det är roligt och spännande att bo på hotell igen efter detta. Men men... Får ju gratis frukost i alla fall! 

Åh, som jag har längtat. Imorgon ska jag äntligen få gymma igen, lycka! Har skjutit upp på det ett par månader så det varit totalt kaos i mitt liv och ja, jag har helt enkelt inte haft energi över för träning. 

Godkväll alla glada! 

Jag befinner mig just nu, i skrivande stund, uppe på vårat landställe. Det är riktigt skönt att få komma bort och rensa skallen lite. Haft alldeles för mycket tankar som snurrat så det är nog nyttigt för mig att få koppla bort allt som har med vardagen att göra för ett par dagar. 

Tänka sig, snart har jag varit 25 år i nästan en hel vecka! Ett år äldre, ett år klokare. Eller ja, det första stämmer ju iallafall... Försöker jobba på att bygga upp gamla relationer som jag så fint sabbat totalt. Folk jag verkligen inte vill förlora ur mitt liv. Men jag väljer samtidigt bort dom som ej är värda min tid. Som endast suger ut den lilla energin jag har, sprider negativitet och skapar ångest. Vilket jag verkligen inte behöver mer av just nu! 

När ångesten är på max, vad gör man då? Jag gick och la mig, har brutit ihop flera gånger under dagen. När man sitter på tåget och tårarna börjar rinna, vart tar man vägen då? Finns ingenstans att gömma sig. Är helt tom men ändå med tusen tankar som snurrar. Hjärtat slår alldeles för hårt och fort. Det stressar mig. Det finns inga tabletter i världen som kan dämpa den här paniken som växer. Dag efter dag, månad efter månad. Kan det inte ta slut, snälla? 

Det här ska nog gå... Fokusera på det positiva och inte det att den man brydde sig så mycket om gav upp om en. Jag har alltid levt på hoppet, men nu tror jag inte att det kan bära mig så mycket längre. 

Wohoo! Har börjat planera min nästa resa. Kommer bli grymt! Är så taggad och det ska bli skönt att få komma bort och se nya ställen, även om det är ett par månader kvar. Hur länge jag blir borta vet jag ännu inte. Det får jag bestämma när det närmar sig att boka biljetterna. 

Godmorgon! Natten har varit kaos tydligen, minns ingenting pga sömntabletterna, men enligt snapchat så har jag blivit blockad av en person som stod mig väldigt nära. Så något jävligt dumt måste jag gjort... Hjärtat är brustet och vet ej om jag ska skratta eller gråta. Tror att det kommer ta ett tag att läka från detta då det var en person jag gett mitt allt för och aldrig trodde jag skulle mista. Så fel man kan ha... 

Hade en riktigt bra dag på gymmet idag. Kom igång med 20 min på löpbandet för att sen slakta ben och mage. Fick ett Flow och bra kontakt med musklerna. Kände mig så nöjd, för förstå gången på flera månader. Äntligen! 

Nu har jag bestämt mig. Jag ska ta körkort! Skriver in mig på körskolan nästa vecka och sen är bara bara att tuta och köra. Kommer kännas konstigt att behöva sitta och plugga igen, men det ska nog gå bra det med. Jag har ju all tid i världen just nu så har inget annat som stör. Inte för att jag egentligen känner ett måste av att ha körkort, mer att det kan vara bra att ha plus att chanserna för jobb ökar.